Jag har köpt griffeltavlor till cafeet. Eller de har väl nästan varit med från cafestarten, fina och bra att skriva lite info och erbjudanden på. Jag är väl den som oftast har skrivit. Skriver väl egentligen ganska illa men tycker ändå att jag skrivit och målat bäst av dem som har provat. Lite halvsnyggt resultat med små halvfula blommor och krams runtomkring, men i alla fall något.
Idag hade jag beställt en ny griffeltavleskylt för att ha på gatan. Jag stod med Alicia på höften och skulle skriva något bra. A som jobbar i cafeet frågade om han kunde hjälpa mig.
Jag: ” Nej nej nej, det här fixar jag själv”. Jösses tänkte jag, inte kan vem som helst kladda ner min nya, fina griffeltavla. Efter att ha suddat o grejat ett tag till sa A att han hade en ide hur man kan göra. Alicia var lite gnällig och jag slängde till honom pennorna. “Ja ja, gör ett försök”.
Jag försvann en stund och när jag kom tillbaka tappade jag hakan, helt! Vilken jäkla talang! Jag kände mig som någon i typ idoljuryn som flinade lite först men som verkligen fick mig en känga när jag såg resultatet. Döm ingen på förhand har jag lärt mig idag. Igen. Imorgon ska A hjälpa mig med fler tavlor. Små töntiga blommor är numera ett minne blott.
Nu packar vi resväskor. Imorgon åker vi till Cochabamba på lite spontansemester.
