J kom intassande på kontoret idag och behövde ventilera sina tankar. J som jobbar hos mig, är 19 år och tänkte flytta ihop med sin kille. “Kul” sa jag. “Kul!?”Sa hon. “Hur ska vi göra?! Det kommer inte vara någon som accepterat det. Särskilt inte mina föräldrar”,
Jag “Men dina föräldrar kastade ju ut dig när du var 15, så vad de tycker borde ju spela mindre roll”.
J “Sant”. Men här är det ju jätteovanligt att bo ihop innan man gifter sig”.
Jag “Du får tänka att det är en trygghet och att det blir billigare för er. Sen om ni ska gifta er någon gång måste du ju ha bott med honom innan för att verkligen lära känna honom. Det där med att flytta ihop efter att man har gift sig känns inte alls bra”.
J “Sant. Bodde du med Ricardo innan ni gifte er?”
Jag “Absolut, annars skulle vi inte gift oss”.
J “Wow!”
Jag “Ja, wow!”
Det kändes onödigt att berätta hur det fungerar i Sverige eller att berätta att jag bott med två killar innan Ricardo. Känns som att chocken skulle bli för stor.
