Nu är vi tillbaka i La Paz och även om semestern var grym är det så skönt att vara hemma. Jag jobbade en stund och det kändes som om alla var ganska glada att se mig igen. De kanske låtsades men det gör inte så mycket. Effektiv jobbeftermiddag var det iallafall.
Cochabambaresan har förresten varit planerad nästan ett år. Vi hade biljetter till min födelsedag i december förra året men så blev Amaya sjuk och vi stannade hemma. Sen kom Alicia och därefter har vi småplanerat men aldrig kommit iväg.
Flygresa till Cochabamba är 30 minuter, biltripp minst 6 timmar. Jag tyckte det kändes sådär att åka bil så långt i obygden med Amaya och Alicia. Flyg kändes ok men det skulle innebära massa taxiresor med mer eller mindre seriösa taxichaffisar och det kändes också sådär.
Men tillslut bokade vi resan med bästa lösningen. Kanske inte den billigaste men helt klart den säkraste och smidigaste. En snubbe som har jobbat på hotellet massa år tog vår bil och körde till Cochabamba på morgonen. Vi hade lastat med allt bagage. Han stod och väntade på flygplatsen när vi landade och vi hade vår bil med bilbarnstolar alla dagar. Sen tog han ledigt och spenderade några dagar med familj i Cochabamba. Eftersom vi hade bil bokade vi också ett mysigt hotell utanför staden, lugnt och skönt. Idag när vi kom till flygplatsen var han där och hämtade upp bilen och körde tillbaka till La Paz. Himlans safe.
