I Bolivia har man rätt till 3 månaders mammaledighet. Ofta tar man ut 1 1/2 månad innan barnet föds och 1 1/2 månad efter. Därefter tar ofta mormor/farmor/fastrar eller annan släkt hand om barnet och man börjar jobba. Dock har mamman rätt att ta med sin bebis de första sex månaderna till arbetet.
Jag som egenföretagare har inga rättigheter alls. Däremot är det jag personligen som egen företagare, som får betala mammaledigheten och barnbidrag till den anställdes barn under ett år, vilket motsvarar en årslön till barnet. Mammorna har också rätt till en (eller två) timmar amningstid per dag då de kan gå hem tidigare. Men oavsett om du är anställd eller driver företag så är det problematiskt det här med mammaledigheten. Och att som anställd få sin amningstid, mammaledighet eller barnbidrag är långt ifrån en självklarhet på många, särskilt mindre, företag runt om i landet.
Jag som sagt är ju “mammaledig” men utan att få en liten krona. Däremot har jag ju möjlighet att styra över min tid hur länga jag kan, vill och vågar vara borta från jobbet. Min fördel är ju att jag bor så nära jobbet så jag kan var där då och då och korta stunder. Men än så länge så sköter jag allt på telefon och fortsätter strosa runt i mina mjukisbrallor här hemma. Skönt.
Första bilturen alla fyra. En sover, tre är vakna.
