De flesta som jobbar i cafeet lever liv som för många av oss är svårt att förstå. Ofta unga utan nära vuxna samtidigt som många stora problem är en del av deras vardag. Jag kan känna mig helt matt och hjälplös när jag lyssnar på alla problem, men så ibland får man tillbaka lite energi.
L som jobbade i cafeet nästan ett år kom idag förbi för att säga hej. Hon hade klätt upp sig i en rosa glitterdräkt, höga rosa klackar och håret var blonderat. Helt knasig utstyrsel men hon kände sig så vacker. Hon bor själv utan någon vuxen som förhoppningsvis skulle nämnt att dagens klädval var något opassande.
Hon sa att hon saknade oss alla och att hon gärna skulle komma tillbaka och jobba i framtiden. Samtidigt ville hon tacka mig för mitt grymma tålamod med henne och alla kloka råd som jag alltid gett henne. Fint. Jag blev glad. Dagens enda råd från mig var dock att hon skulle ta på sig lite mer kläder tills imorgon, för att inte bli sjuk.
Ikväll fick jag meddelanden på whats up från M som åkte till Kina förra veckan. Han ville berätta lite hur han hade det och han skickade lite kort på olika platser i staden. Kanske hade han grymt tråkigt när han skickade meddelanden till sin gamla chef men jag blev iallafall glad att han ville berätta om sitt nya liv.
En annan anställd sa till mig under eftermidagen: “Elin, vi tycker om dig, du lär oss mycket”. Fint sagt sa jag, det gör mig glad att höra.
Som sagt ibland blir jag helt tokig på cafegänet och alla kulturkrockar, men det är ändå dagar som idag, som det känns extra bra att jobba med dem, när man inser att man gör något bra för dem och att det uppskattas.
