Jag sitter på kontoret när E, som jobbar i cafeet går förbi.
E “Har du tid att prata?”
Jag “Ja, är det något speciellt?”
E ” Nja, jag vill bara berätta att jag dejtar A (som också jobbar i cafeet)”
Jag “Men va fasen, hon ska ju ha barn om två månader och det är ju inte du som är pappan, eller?”
E “Nej precis. Pappan är en jäkla idiot, de har typ gjort slut.”
Jag “Oj, då ska du bli typ farsa då?”
E “Ja, typ, jag kommer göra allt jag kan för att ta hand om A iallafall.”
Jag “Men av ren nyfikenhet, vem av er farsor kommer vara med på förlossningen?”
E “Ja, det har vi inte bestämt än, kanske båda”.
Jag “Ja grattis då!”
E “Tack det känns jättebra”.
Ja, själv tyckte jag att situationen var lite knasig samtidigt tyckte jag det var bra med lite nytänkande i ett annars relativt konservativt samhälle. Särskilt bra var det faktiskt för A, med tanke på att det ofta är extremt svårt för ensamstående mammor här i Bolivia att träffa någon ny. A träffade ju någon ny innan bebisen ens är född. Höggravid. Otippat.
