I bland blir man trött. Skittrött. Det senaste har väldans många börjat kopiera Cafe del Mundo. Meny, detaljer och annat. En av mina gamla tjejer i köket är nu på en annan restaurang, runt hörnet, där hon har bötjat laga vår mat ftån Cafemenyn. Subba.
Jag var inne på ett ställe på gatan häromveckan då jag plötsligt såg att de hade totalkopierat min första del av menyn. Och det märkligaste; mitt lösenord till mitt Wifi “Welcome traveler”. Av alla jäkla ord i världen kan man inte ens komma på ett eget lösenord. Sjukt. Säger väl egentligen en hel del om alla copycats samtidigt som man måste vara ganska vaksam. Svårt är det dock att undvika alla fulingar.
Igår kväll gick jag tvärs över gatan för att köpa mat på ett Mexikanskt ställe. Ägarna är bolovian/holländska. Vi stöter väl på varandra ibland men har aldrig pratat.
“Hej! Jag kommer från cafeet tvärs över gatan. Jag är jäkligt sugen på mexikansk mat och jag är inte här för att spionera.”
Killen skrattar.
“Absolut ska du få lite mexikansk mat och jag tror inte heller att du är här och spionerar men jäklar vad många copycats det finns”.
Vi är överrens om saken samtidigt som vi inser att här i Bolivia kommer det alltid att vara så. Tyvärr. Från och med nu ska jag jobba ännu hårdare på bitar i cafeet som ej går att kopiera. Hej så länge!
