Nationaldag igår och som svensk i utlandet blir det plötsligt en väldans viktig dag. Man står på nationaldagsfirandet bland ambassadörer och annat uppklätt folk och lyssnar på ett halvtrist tal men jösses vilket viktigt tal. Om Sverige. Om regler, lagar, frihet och ombudsmän och oj vad stolt man blir av allt grymt som Sverige har åstakommit.
Kanske att man inte riktigt är helt hundra på vad allt grymt egentligen innebär där i solskenet i La Paz, men titt som tätt så vänder man sig mot ambassadfolket från resten av världen och ler lite nöjt “det ni, det har vi gjort”. De ler lite vänligt tillbaka, sen sjunger vi nationalsång och så äter vi. Massor. Och fortsätter förklara, stolta som tuppar, vad sill, gubbröra, jansson och köttbullar är. Och såklart vikten av att skölja ner allt med en Op Anderson. Hur viktigt det nu egentligen är?!
Då ambassadtillställningen är formell och barnfri köpte jag hem kanelbullar till mina tjejer och så drack vi jordgubbssaft och sjöng sånger. Det var minst lika mysigt!
