Ja, otroligt vad hemskt, att vara utan sin städhjälp. Eller hur?
Jag har alltid ruskat på huvudet åt alla bolivianer som beklagar sig när deras hemhjälp försvinner eller byter jobb. Så otroligt patetiskt har jag tänkt, det är väl bara att städa själva?!
Jag var väldigt länge en stark motståndare till städhjälp. Framförallt då man som svensk vill klara det mesta själv. Men så dök Celia upp för drygt ett år sedan. En ung tjej från jungeln som studerade till att bli frisör. Supergo och pålitlig. Hon har jobbat halvtid och hjälpt till med städning, mathandling, tvätt, matlagning fem dagar i veckan. Helt otroligt grymt! Men så blev hon klar med plugget för en månad sedan och vi hoppades väl att hon skulle kunna stanna och jobba lite extra, men det är nog inte fallet så nu är vi utan vår hemjälp sedan snart fem veckor tillbaka. Och jag är inte sen att beklaga mig. Man vänjer ju sig så snabbt samtidigt som jag verkligen har uppskattat varje dag att komma hem till ett nystädat hus med hemlagad mat. Ja, slutgnällt, imorgon ska vi leta efter någon ny.
Så idag, efter en förmiddag fylld av städning och röj åkte vi på barnkalas. Ricos bästa kompis son fyllde 1 år och de hade fixat grillning i deras trädgård. Mysig eftermiddag med massa god mat och trevligt sällskap. Amaya var enda tjejen bland alla killar och hon var helt klart den smutsigaste när vi lämnase kalaset efter att ha grävt i alla rabatter i trädgården.
Ikväll blev det fysiskt jobb några timmar. Måste försöka släppa cafeet lite mer nu när det snart är sags för en ny familjemedlem att anlända. Men svårt. Dock blir jag grymt trötr av att springa runt där för mycket.
