Redan förra måndagen började W hinta om att det var hans löningsdag på fredagen. Han påminde mig även på tisdagen, onsdagen och torsdagen. Och så på fredagen såklart.
Nöjd lämnade han kontoret med sedelbunten. Här betalas ofta lönen så, cash i handen då många ej har bankkonton.
På lördagen var det dags för W att jobba igen. Han behövde prata i enrum.
“Skulle jag möjligtvis kunna få ett förskott på nästa lön?”
“Va?! Redan?!”
“Ja, jag skulle köpa en pryl till mobilen och när jag gick upp till marknaden tog någon alla mina pengar. Jag märkte inget!”
“Hela lönen?”
“Ja”.
“Och det var möjligtvis inte så att du gick ut igår och pengarna försvann under barrundan?”
“Nej nej nej”
“Ja det spelar ju egentligen ingen roll. Pengarna är ju borta”.
“Ja o jag vågar fan inte gå hem. Farsan kommet slå ihjäl mig”.
“Ja må hända och jag behöver ju dig här så bättre för alla att betala ut ett förskott”.
“Tack tack tack”
“Men fasen håll i pengarna nu”.
“Ja det ska jag verkligen göra”.
En måndads jobb. Borta i ett nafs. Illa.
