Jag har grymt svårt för att känna igen folk. I Sverige har det alltid varit så men här i Bolivia är det många gånger nästan omöjligt. Dels för jag träffar så mycket olika folk varje dag men när det gäller bolivianer är det ännu svårare. Förmodligen för att jag är mer koncentrerar på vad och hur jag säger saker istället för vem jag pratar med.
Idag hade Ricos skolkompisar avskedslunch efter 20-års jubileums festerna och vi svängde förbi för att säga hejdå. En hög av hans gamla klasskompisar kom fram och hälsade och vi alla blandade englska och spanska och det var trevligt. Några tjejer kom fram och vi pratade lite kort. När vi skildes åt sa jag till en av tjejerna
Jag: “Trevligt att träffas”.
Hon: “Ja, men vi har ju träffats förut”.
Jag blev som vanligt lite paff.
Jag: “Oj, förlåt, när då?”
Hon lite surt: “Vilken av alla gångerna?”
Situation som ej går att rädda. Och jag tycker folk som glömmer av människor de träffat är ganska arroganta och tydligt att hon kände samma om mig. Synd. Känner mig inte särskilt arrogant och vill inte heller uppfattas så, har bara så jäkla svårt att komma ihåg olika face. Dock tar jag mig oftast ur pinsamma situationer, men inte idag.
Vidare till ett barnkalas där alla kallade mig Elin och jag kände inte igen en enda (förutom Ricos syrra, alltid något 😉 ), inte ens födelsedagsbarnet. Illa.
Brukar egentligen inte hänga upp mig så mycket eftersom jag oftar löser situationerna ändå, men idag var jag kass. Men när jag väl kommer ihåg en person kan jag vara grym på att komma ihåg vad vi pratat om när vi träffats. Även om det kan vara år tillbaka.
Jaja, iallafall himlans skönt att komma hem.
