Att bli uppsagd
Morgonen började med att jag avskedade en tjej som började storlipa. Det är aldrig kul och det låter kanske som att jag är grym men så är inte fallet. Tjejen i fråga jobbade sin tredje dag i restaurangen och helt plötsligt var hon borta. Ingen hade sett henne och personen som jobbade extra idag för att lära upp den nya tjejen ordentligt trodde att hon hade lämnat jobbet för gott, då ingen sett henne på nästan två timmar. Jag ringde in en ny person men då plötsligt dök hon upp. Helt oförstående. Tydligen hade hon tagit en liten prommenad med en kille i två timmar. Hallå!? Ibland undrar jag om det är jag som håller på att bli knäpp min inte faen lämnar man sitt jobb sådär, särskilt inte tredje dagen. Hon grät och förstod inte vad som var fel men jag kände att jag inte orkar lära upp en person som inte ens förstår att man måste stanna på sin arbetsplats när man jobbar.
Ja annars då? Jag o Rico hade barnvakt och åkte iväg och lunchade ihop, bara vi två. Vi slog till på stort och åt en tre rätters. Helt sjukt lyxigt. Väl hemma somnade jag en timma, ännu mer lyxigt. Sen har vi bara slappat hemma, södagshäng. Nybakata tekakor till kvällsmat och nu jobb framför datorn.
