Vi pratar mycket om att alltid ha ett leende nära till hands i cafeet, vilket inte alltid är en självklarhet här i Bolivia. Några har förstått vikten av att le mycket. V sa idag att hon numera alltid försöker le när hon prutar och det hjälper henne alltid. Bra!
Jag frågade gänget nu på morgonen om de kände någon webdesigner. J tittade förvånat på mig. “Jag är ju webdesigner, har du inte läst mitt CV innan du anställde mig?” Alla vänder sig och tittar halvchockade på mig. Läser inte gringan våra cv?
“Chicos, helt ärligt, så kollar jag igenom era papper, men det viktigaste för mig är er personliga presentation och era leenden. Har ni utbildning och erfarenheter är det ett plus men det är så jäkla viktigt att ni har ett leende och ser glada ut, det betyder otroligt mycket”.
Alla återgick till sina uppgifter. Tysta, funderande. Här i Bolivia är utbildning det viktigaste som finns därför blir det lite knasigt när jag säger något annat. Jaja, för mig är det ändå viktigast att man ser glad ut, resten, iallafall i cafeet, kan man lära sig.
Jag avslutade samtalet att berätta hur det gick till när jag anställde A för något år sedan. De ringer mig från cafeet halv tio en fredagskväll. W säger att en grabb har kommit in och behöver jobb, han vill gärna att någon intervjuar honom. Jag blir irriterad, mest för att någon tror att man kan komma närsomhelst och bli intervjuad. “Säg till honom att vi inte behöver någon”, sa jag. Samtidigt blev jag nyfiken vem denna kille var. Jag slog på kameran och såg en kille som stod och pratade med W och hade ett fantastiskt leende. Snabbt ringde jag W och sa till honom att A skulle komma tillbaka följande dag för att provjobba. Jag kommer inte ihåg mycket från hans CV men idag är han en av mina vassaste killar. Tack vare sitt leende.
Nu är det förmiddagsfika som gäller!
Paula har förstått vikten av att se glad ut!
