Fult gultyg.

Jag behövde ett gult tyg. Kass på tyger men hur svårt kan det vara? Tydligen var det ganska svårt. Med bestämda kliv gick jag iväg till tygmarknaden. Den är enorm. Rörig, oreda och tyger precis överallt. Tygnamn som jag aldrig hört talas om och ibland tror jag att de hittar på lite namn för dagen.

Servicen är dock helt kass. Typ obefintlig. Frågar man efter något är det otroligt om man får ett bra svar. Eller ett svar över huvudtaget.

En enorm kvinna hade stängt sin shop. En kvast på tvären som blockerade ingången visade att affären var stängd. Själv satt damen på andra sidan kvastskaftet och hade labbat upp sina enorma fötter i knät på en annan kvinna. Någon form av fotbehandling pågick. Och självklart såg jag ett intressant tyg därinne.

”Señora, vad är det för gult tyg du har brevid dig?”

”Ursäkta ser du inte att jag har stängt”

”Jo jag ser det men jag tänkte att du ändå kanske kunde svara”.

”Kom tilkbaka om 30 minuter när jag har öppnat igen”.

Knappast.

Men även om det är lite halvknäppt där i röran så är det också så otroligt spännande med alla människor, färger, intryck och kaoset. Och så träffar man såklart vänliga och nyfikna människor. En gammal indiandam som inte kunde sluta skratta åt mina små halvtorra skämt och som tyckte att det var så trevligt att vi träffats. Den lilla snälla damen vägde upp för alla surpruppar.

Jag letade eftee mitt fulgulstyg i nästan tre timmar innan jag gick hem. Helt matt. Utan tyg. I sista butiken, 50 meter från hemma hittade jag tillslut mitt tyg. Baaam!