Nu i eftermiddag har vi varit och röntgat Alicias höfter. Det ska man göra med alla bebisar här som är tre månader då höftproblem är väldigt vanligt här, särskilt hos tjejer. Amaya hade ju en viss ojämn vinkel mellan sina båda höfter och fick ha en typ av sele i tre månader. Åh vad jag hatade den selen, ville slänga den åt skogen varje dag. Det värsta att den skulle bäras natt och dag och egentligen bara tas av för bad, max en gång i veckan. Amaya var alltid lugn med sin lilla sele men tror ändå att den påverkade den motoriska utvecklingen något då hon knappt kunde röra sig.
Vi har kollat på Alicias röntgenplåtar idag men ska till barnläkaren imorgon. Det verkar som att hon ligger precis på gränsen för att slippa/eller behöva ha en. Jag tror säkert att de kommer tvinga på oss en, men jag och Rico får se hur vi väljer att göra.
Undrar varför det är så himla vanligt med höftleden här. Någon har sagt att eftersom man alltid har virat in små barn till orörliga majskolvar i tighta filtar så har höfterna fått en felaktig vinkling som med åren (väldans många år), har utvecklats till en ärftlig sjukdom, dock ej helt säker på den teorin. Håller iallafall tummarna att Alicia ska slippa skitselen.
