A är en äldre stilig man som har bott i La Paz större delen av livet. Han brukar komma in i cafeet och dricka kaffe och jag pratar gärna med honom en stund då och då.
Igår tog vi en kaffe ihop. Ofta blir det långa spännande samtal. Så också igår.
“Min far föddes i Polen på i början på 1900-talet och upplevde de första åren av andra världskriget i landet innan han lyckades fly till Ryssland. Min far var alltid lite speciell, Förmodligen på grund av allt han sett under kriget. Tyska soldater band fast hans syster i armar och ben mellan fyra hästar som sprang åt olika håll. Han tvingades titta på.
Efter kriget åkte min far tillbaka till Polen men det fanns inte ett enda spår av någon i familjen. Han träffade min mor efter ett tag, de gifte sig och fick mig. Då hörde min far att några släktingar hade tagit sig till Israel efter kriget och han tog med hela familjen dit.
Efter andra världskriget var Israel fullt av hjälporganisationer som letade efter försvunna familjemedlemmar. Efter en lång tid fann min far sin storebror, som bodde i Bolivia.
Han tog med hela familjen till Bolivia. De ägde ingenting. -Jag var 6 år och jag minns när vi kom hit. Mina skor var trasiga och det var så fruktansvärt kallt.
De flyttade in i ett litet rum, fem personer. Där bodde de i nästan sex år. Alltid iskallt och aldrig ordentligt med mat på bordet.
Men As far jobbade och slet och snart började han sälja kläder i små butiker där A också jobbade eftermiddagar, kvällar och helger. De jobbade och slet för ett bättre liv. Och de lyckades.
A kunde så småningom åka till Usa och studera och när han kom tillbaka öppnade han en tygfabrik i staden som med tiden hade över 800 anställda.
– Men vet du Elin, inget kommer gratis. Allt är ett jäkla slit. Det vet du också! Tänk på att aldrig ta något förgivet och lev och uppskatta varje dag, även om det är en tung dag!
Kaffet var slut och idag, en måndag i juli, kände jag att As historia var extra viktig. En fin gammal man fylld av erfarheter. Så viktigt att lyssna och lära!
