Mors dag i Bolivia infaller varje år den 27 maj. Viktigaste firandet efter jul. Själv tycker jag att det är en aningen obekväm dag. Alla gratulerar fram och tillbaka, blommor och presenter överallt och halva dagen betraktas som helgdag så att man kan ta med sina mammor ut och fira.
Vet inte varför jag inte gillar dagen men det känns bara för mycket och aningen överdrivet. Samtidigt tänker jag nog lite extra på alla barn som inte har någon mamma, på barn som har elaka mammor, på dem som kanske vill bli mammor utan att det fungera.
Gänget i cafeet hade köpt fantastiskt fina blommor och ett kort med fina kommentater. Samtidigt frågar L som miste sin lilla flicka när hon var gravid i åttonde månaden om hon inte bör firas, hon var ju mamma en liten stund. I slutet av dagen kommer Rico upp med ytterligare en paket från en av de yngsta tjejerna i cafeet, J. Hon säger att hon (som i vanliga fall är en riktig tuffing), var för blyg för att ge mig presenten eftersom hon aldrig gett någon en present förut. Med ett så fint spelande kort, skrivet på engelska började jag nästan att gråta. Hon skrev hur jag hade lärt henne att alltid le, även när det är som tyngst. Själv undrar jag vad jag egentligen vet om tunga situationer. För några veckor sedan låg J på sjukhus och visste inte om hon skulle överleva. Hennes mamma kom aldrig och hälsade på utan satt hemma och önskade sin dotters död. Alla tunga familjesituationer blir så tydliga en dag som denna.
Trots en del jobbiga situationer fick jag ändå firat med mina älskade tjejer. Jag var på dagis för brunch och sånguppvisning för alla mammor, lunch och mer paket hos Ricos mamma och familjemys på kvällen! Så även om jag kände mig aningen sorgsen så vet jag samtidigt att jag är världens lyckligaste som får vara mamma till mina älskade tjejer.
