Det var födelsedagskalas idag. Igen. Amaya älskar kalas och jag tycker att det är helt okej att gå en stund. Sakta men säkert börjar jag komma ihåg vem som är vem och man börjar lära känna föräldrarna.
Idag var vi typ sist på plats. Vi kom lagom till tårta och födelsedgssång. Efter sång brukar föräldrarna hålla ett kort tal till sitt barn. Pappan började att pratade som alltid om kärlek och Gud. Mamman, som förmodligen var från England, blandade inte in Gud. Hon sa kort och gott till sin 2åriga dotter “Jag önskar och kommer att göra allt för att du ska växa upp och blir en stark och självständig kvinna. Jag älskar dig”.
Baaaam, ville jag ropa genom rummet. Så viktigt och bra sagt även om de flesta såg lite frågande ut. Vikten, i ett land där männen ofta är mest framträdande, att uppfostra starka och självständiga döttrar. Bra! Jag som inte är så kramig av mig gav födelsedgsbarnets mamma en extra kram. Bra kalas som avslutades med lite kyckling, ris och därefter en fika på Juan Valdez.
