Så var det den där havsdagen igen som skulle firas. Med pompa och ståt firas det att Bolivia, idag för hundra år sedan och lite till, förlorade sin lilla kustremsa till Chile. Parader, sång och dans och halva staden stängs av.
Jag frågade Rico imorse om trafik/kösituationen och han sa att det är nog lugnt. Att det var värre igår (eftersom de stängt av hela innerstaden igår också för att öva inför idag). Psykbryt.
Jag och tjejerna drog iväg och ganska snabbt insåg jag trafikkaoset men kunde inte vända. Åkte efter taxibilarna på små smala lutande vägar upp mot El Alto. I en backe tog det stopp och det sjuka lutningen gjorde att jag ej kom upp med bilen. Trångt. Bilar som tutade överallt. Panikringde Rico för att fråga hur i jävla helvete man får in 4×4 på biljäveln. En taxichafför som gapar:
“Señora prata inte i telefonen se till att kom upp för backen istället. Har du sett att du typ har tusen bilar bakom dig.”
Rico svarar inte.
“Men för ihelvete det är ju det jag försöker. Idioooootjävlagubbe! ”
Känner hur jag kokar och överväger skilsmässa. En man knackar på rutan.
“Hoppa över till andra sätet så hjälper jag dig”
Mannen körde upp bilen för backen och jag fick åka efter honom för att hitta ut ur backsmeten. Vansinnig. På alla.
Har nu lämnat tjejerna och har satt mig på ett nytt fik för att andas dricka kaffe och äta en bulle. Sen måste jag upp i köskiten igen. Tillbaka och jobba.
Sen har jag skitont i halsen och har sovit kass. Det var nog allt i denna lilla klagomelodi. Djupandning och nu kaffe! Kommer bli en bra dag ändå!
