Kaos, kulturkrockar & kärlek

De flesta av min anställda är unga. Ofta är de unga lite mer flexibla och mer sugna på att jobba, det är större chans att de kan lite engelska och det blir ofta ganska lättsam stämning.

Men många i gänget kommer dock från ganska tuffa förhållanden och de kan ibland ha lite märklig syn på livet. Jag kan verkligen lära mig mycket av dem men ibland känner jag mig verkligen som deras tjatmorsa. När man får berätta vikten av att komma i tid, att förklar konsekvenserna av att komma till jobbet full, eller inte komma till jobbet alls. Hur viktigt det är att ta hand om sig själv, att vara snälla mot varandra, att försöka spara lite pengar, faran med att sluta äta mat eller hur viktigt det är att se framåt i livet. Listan kan göras oändlig och nästan varje dag dyker någon upp med sina problem. Jag hade kunnat välja att ignorera dem men samtidigt vet jag att de behöver någon som lyssnar och pushar dem. Men jag är nog inte alltid den bästa och faen vad man kan bli trött ibland, på att höra på allt tragiskt som egentligen för mig är så otroligt svårt att relatera till, och det tar energi. Samtidgt är de flesta riktigt bra personer som också ger mycket energi. Alla som jobbar nu, utan undantag, och utan storlek på problem, har alla nära till ett skratt. Det är fint och så otroligt viktigt.