När jag har nämnt till folk här att vi ska åka på semester hela familjen, till USA, säger oväntat många;
“Men det är väl ändå inte semester att åka iväg med två små barn”.
Här är det ju vanligt att man får väldigt mycket hjälp med sina barn. Av barnflickor, mor och farföräldrar och alla möjliga som dyker upp som barnpassare. Riktigt så är det inte för oss då Ricos mamma bor mer i Sucre än här och vår barnflicka bara jobbar några timmar på eftermiddagen mån-tors. Att ha barnflickor som bor dygnet runt hemma hos familjer är hellet inget ovanligt. De går upp först av alla, dukar fram frukost, klär barnen och i många fall åker de iväg och lämnar barnen på skola/förskola.
När jag tänker på semesterkommentarerna är det framförallt de som får väldigt mycket hjälp hemma med sina barn som skräms av tanken att åka på semester med dem. Helt utan hjälp. Att ta hand om barnen själva, dygnet runt.
Och visst, det är väl kanske inte direkt vilosemester vi ska på, men det är en annan typ av semester. Jag vet att jag såklart kommer bli lite trött ibland men det är det värt. Att åka alla fyra. Något annat har inte ens varit aktuellt.
Så gör man ju i Sverige. För det mesta, semestrar med sina barn, utan massa barnhjälp. Är väldigt glad att Rico är extremt oboliviansk (om man nu kan generalisera) i sin papparoll och hänger förtillfället mer med tjejerna än jag gör. Idag åkte han till mataffären själv med båda tjejerna och det blev nästan lite uppståndelse av den ovanliga synen, hihi.
Men för att återgå till semestertankarna så ska det bli himla mysigt att åka iväg alla fyra.
De här glassmonstren vill man ju inte resa utan.
