Jag står inne på ett litet växlingskontor med ett par hundra dollar att växla till bolivianos. Ett litet kontor utan säkerhetsvakter eller telefonförbudskyltar. Det finns heller inga stolar och jag står obekvämt nära indiankvinnan som står framför mig. Hon i färgglada lager av kjolar, sjalar och hatten lite på sned. Jag i jeans och en väldigt tunn tröja. Småfryser. Som ofta med för lite kläder då vädret slår om snabbt.
Det är svårt att inte titta på damens gigantiska dollarhög som snabbt förvandlas till ännu mer sedlar i form av bolivianos. När växlandet äntligen är klart ligger det otroliga sedelbuntar framför oss. Damen tittar nöjt på mig. Nöjd skulle jag också vara med de högarna. Och lite orolig.
Jag; “Señora du får hålla hårt i de där pengarna när du går ut på gatan.
Hon tittar på mig och ler.
“Inga problem”. Så sliter hon upp kjolar, sjalar och tröjor och blir ståendes i bara bhn. Växlingskillen ser inte förvånad ut alls. Jag kan inte sluta stirra på damen i underkläder som fyller ut bhn med buntarna av pengar. Så släpper hon ner alla kläderna och inte ens med den skarpaste blick kan man ana vad som döljer sig under alla tyger.
“Man behöver en något större bh men här ligger pengarna tryggt. Gör du så också!”
Jag tackar för tipset och känner mig plötsligt nöjd att jag inte har mer än 200 us dollar att växla. I mina små tunna klädpaltar skulle nog de flesta intryckta sedelbuntarna se märkliga ut. Damen tänker nog samma sak.
“Ta på dig mer kläder”.
Jag vet inte om hon syftar på kylan eller i “gömmapengarsyfte”. Jag nickar, växlar snabbt och går hem med pengarna i bakfickan. Defenetivt inte bästa pengagömmarplatsen.
Ps. Damen på bilden har inget med pengaribhndamen att göra?Ds.
