Kaos, kulturkrockar & kärlek

Jag går in i cafeköket och smågnäller lite. Huvudkocken tittar lite irriterat på mig

Jag ” Ha, jag kan precis se hur du såg ut som en sur liten 8 åring. Alltid i trubbel eller hur?

Han “Nej du, gjorde jag något dumt som liten så fick jag så mycket stryk och slag med bältet så det var inte värt att vara olydig”.

Jag “Fick du?”.

Den halvtrumpna stämningen försvinner snabbt och han började berätta om olika stryktillfällen.

Jag vänder mig till G som också är i köket.

Jag “Shit, vad obehagligt”.

G “Obehagligt?! Vi alla har väl fått stryk av våra föräldrar”.

Jag” Du också?”

G “Nästan aldrig av mamma, bara av pappa och bara tills jag var typ 15år”

Jag går ut ur köket och samlar till ett snabbt otippat möte mellan alla som jobbar. Av nyfikheten men också för att lyssna och se andra perspektiv. Nästan alla anställda är runt 25år eller yngre.

Jag “Hallå, har ni alla fått stryk av era föräldrar?”.

Alla är lite förvånade av den plötsliga samlingen men alla svara lungt ja, det såklart! Så vi lärde oss när vi gjorde fel. Alla börjar berätta olika historier när de var barn och jag står mest och lyssnar.

” Mamma ropade på mig att det var mat men jag fortsatte att leka med kompisarna på gården. När jag kom in hade mamma värmt upp knivbladet på lågan på gasspisen och tryckte det kokheta bladet mot mitt smalben. Jag ignorerade aldrig mamma igen”.

Alla småskrattar. Inte jag.

“Jag var hemma hos min faster och såg en 50 öring på golvet. Säkert kunde man få 5 godisar för den. Jag tog upp den och la i fickan. Någon såg mig och jag trodde att min pappa skulle döda mig. Han drog mig i håret nedför en massa trappor och la mig under en kran med iskallt vatten och lät mig ligga där alldeles blöt och stelfrusen.

Jag “Men vad fan!”

“Ja men jag lärde mig. Aldrig hela mitt liv skulle jag ta något igen som inte var mitt”.

Historierna fortsätter.

“Nu får du berätta Elin när du fått stryk”.

Jag “Men hallå! Jag har inte fått stryk. Man slår inte sina barn! Det är faktiskt olagligt. Det är ju fruktansvärt det ni berättar”.

” Det är olagligt här också men alla får stryk ändå. För att lära sig”.

Vi fortsätter prata en kort stund. Helt oöverens. Jag mot resten. Som oftast. Folk kommer in och vi avslutar med att vi är överens om att vi verkligen inte är överens.

Jag tycker ändå att det är så viktigt att lyssna på så olika historier och ideer. Jag lär mig mer om människorna och även om mina ideer oftast inte går hem så kanske de ändå, någongång börjar tänka i andra banor när de uppfostrar sina egna barn i framtiden.