Så var det Karneval igen i Sydamerika och Bolivia. Färger, fart, dans och traditioner. Folk är uppspelta och ser fram emot varje dags hysteriska firande.
Jag gillade karnevalen de förstå åren jag var här men känner mig numera som en grinig tant som mest längtar till att den är över. Ur egoistisk synvinkel är det minst sagt osäkra dagar i cafeet. Vem kommer/vem kommer inte för att jobba? Vem försvinner för alltid (händer tyvärr också att de dricker så mycket att de ej kan med att komma tillbaka när de nyktrat till ett antal dagar senare). Leverantörer kommer varken innan eller runt en vecka efter karnevalen. En utragen fest där hela landet stannar upp.
Tydligen blev ju Bolivia av med sin kust under karnevalen för många år sedan när chilenarna gick in i landet under karnevalstider. Då det intd fanns en nykter kotte i Bolivia som kunde försvara landet blev det inte mycket till krig men bolivianerna förlorade sitt hav vilket fortfarande är ett hett samtalsämne.
Fylla, vattenballonger och skumflaskor överallt och lite halvfarligt att gå ut. Men som sagt är man här så måste man gå ut (om man inte är preggo o lite halvgrinig). Karnevalen i Oruro är en fantastisk upplevelse och att se hur människorna lever upp under dessa dagar är också fint. Idag drar karnevalen igång med Comadres som är en enorm tjejfest som firas runt om i staden. Också himla kul som man inte bör missa om man är tjej i La Paz ikväll!
