Första längre flygresan på nästan fyra år utan barn. Vad kan jag dra för slutsatser av det? Först, att jag saknar mina båda A:n så in i bänken, så mycket att jag får ont i magen. Så fort jag hör barnskrik stannar jag automatiskt upp o saknar dem lite till. Men…
Jag är ren, efter en hel dags flygning. Jag har både sovit och ätit masor! Jag har läst en bok, gått i massa amerikanska flygplatsaffärer, ätit långlunch och druckit massa kaffe, vatten och cola. Vanligtvis när jag reser dricker jag nästan ingenting. Alldeles för stökigt att gå på toa både på både flyg och flygplatser med barn. Men nu är det annorlunda. Och det är det som jag ska njuta av mina dagar här i New York, lyxig egentid som varken är en självklarhet eller speciellt återkommande inslag.
Ja hittills, resans två första lärdommar. Att ha glömt koden till handbagaget var ej superbra! Jag blev ställd på en speciallista och fick gå igenom tre extra kontroller innan jag kunde lämna landet. Lärdom nummet ett; hjälper inte att spela dum blondin med bolivias knarkpolis, inga ocheckade väskor lämnar landet. Tydligen.
I Miami hände något mystiskt. När jag kom ut från toan stod hela flygplatsen still. Alla människor, minibilar, hissar och rulltrappor. Ingen fick röra sig förutom säkerhetsvakterna som sprang runt med walkie talkies. Väldigt oklart varför men jäklar vad alla tusentals människor stod i givakt i typ 5 minuter. Lärdom nummer två: rör inte på dig när Miamis säkerhetspolis har beordrat alla att stå still, även om du är skitsen till din flight och skrik då inte samtidigt “white trash” till polisen (det var inte jag som gjorde det btw), konstig var situationen.
Äntligen framme i New York där en liten cappuchino är så stor att man knappt orkar hålla i den. Snart ut i staden. Härligt! Över sex år sedan jag var här sist!
