Värsta dagen är alltid när man ska säga hejdå. Idag var ett till mamma och pappa som har varit här i tre veckor. Samtidigt som det känns skit så har det varit så himla kul och mysigt att ha dom här! Det är det man får tänka på när man bor långt ifrån varandra, att även om vi ses med mer mellanrum mellan gångerna så har vi ofta mer tid tillsammans än många andra, mer intensiv kvalitetstid.
Ricardo körde dem till flygplatsen, jag gillar inte att åka dit och säga hejdå om jag inte måste. Det har varit en lugn eftermiddag och jag har varit lite deppig så Ricardo tog med oss till ett lekland nu eftermiddag där vi lekte och åt kanelbullar. Kändes lite bättre…
Tack Mamma och pappa för fantastiskt fina veckor tillsammans!
